Här är Alfons Åberg.
Han tror inte alls på spöken.
Men OM…bara om, ifall, ÄNDÅ
att några spöken skulle märkas?

Om det är mörkt,
om man är ensam,

om det knäpper konstigt under sängen,
om det hörs ett knarr från garderoben?

ja, då säger Alfons sin ramsa
och så försvinner alla spöken.

Hän säger bara HÖGT och LUGNT:

STICK!
Du stygga spöke!
För du finns inte!

Och en gång till, högt och lugnt:

STICK?
Du stygga spöke!
För du finns inte!

Men ibland är Alfons rädd, och glömmer
högt och lugnt. Det går fort, fort, bråttom:

“SPICK, du spygga stöke”
och “SPÖK, du sticka stygge”
och “STYCK, du stöka spigge”

Bara trassel och full-i-skratt.
Och bums är alla spöken väck!
Spöken TRIVS INTE med folk som skrattar.
De gillar bara skraja. Inte skratt!