Se på luffarn som går där på vägen.
Se på luffarn Guds lille fyr.
Så snart som det blir vår går han ut och går,
för at söka sig äventyr.

Han går så långt som vägarna räcker.
Han har en oro och längtan i sitt blod
Och när som sola skin då far vanvett i’n
det är det som ger honom hans mod.

Han vill va fri som en fågel ,
fri som en fågel och då är det som nånting ropar: Kom! i hans galna luffareblod.

Han vill va fri som en fågel fri som en fågel
och då är det som nånting ropar: Kom!
I hans galna luffareblod. Se på blod

Se på luffarn som går där på vägen.
Se på luffarn Guds lille fyr.
Nog blir han trött ibland
och då tänker han:

Varför söker jag äventyr.
Varför måste jag vandra och vandra
Det finns så många klokare bestyr.
Så varför ska jag då
bara gå och gå
Jag kanske vandrar åt helsefyr.

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel
och då är det som nånting ropar: Kom!
I hans galna luffareblod.

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel
och då är det som nånting ropar: Kom!
I hans galna luffareblod