Kortast och blekast vintersol finns en
decemberdag kallad för Tomas
Tvivlaren för att hans tro var svag.

Han skulle aldrig någonsin trott på en
sol en vår. Ändå förvandlas
vintern till sommar vartenda år.

Jag tror, jag tror på sommmaren.
Jag tror, jag tror på sol igen.
Jag pyntar mig i blå kravatt och hälsar dig med blommig hatt.
Jag tror på dröm om sommarhus med täppa
och med lindars sus, en speleman med sin
fiol och luften fylld av kaprifol.

Midsommarafton natten lång,
kärlek och dans och sång.
Solen som plötsligt börjar gå
upp och ner på en gång.
Pojken med flickans hand i sin
viskar och får till svar
löften han gått och hoppats på
under det år som var.
Jag tror, jag tror på sommaren …