När nätterna blir långa och kölden sätter in,
tar Mamma Mus och samlar hel barnaskaran sin.
Hon visar se’n på fällan:
“Ni aktar er för den, så får vi allesammans fira jul igen”.

Hejsan, hoppsan fallerallera! När julen kommer ska varenda unge vara gla’! Hejsan,hoppsan fallerallera! När julen kommer ska varenda unge vara gla’!

Och mamma Mus är flitig,
hon hämtar en bit kol
och svärtar tak och väggar i
sitt lilla musehål.
För nere uti källarn
har mössen sitt krypin,
där städar barna’ skrymslena
med svansen sin.

Hejsan, hoppsan…

Till slut så kommer kvällen
som alla väntar på
och pappa Mus han letar fram
en stövel utan tå.
Den har dom se’n till julgran
och pryder den så fint
med spindelväv i gult och blått
och gredelint.

Hejsan, hoppsan…

Var unge far till julklapp en
liten liten nöt,
den gnider dom med kola-
papper, så att den blir söt.
Från skafferiet tar dom en
fläskbit eller två,
och den får allesammans lov
att lukta på.

Hejsan, hoppsan…

Och gamla Mormor Mus
hon har också kommit ner,
och hennes gungstol gungar
takt, när som hon dansen ser
D’ är ingen riktig gungstol,
för som ni alla vet,
så sitter hon och gungar på en
stor potät.

Hejsan, hoppsan…

Dom hoppar och dom dan-
sar och trallar så en stund,
tills Pappa Mus han säger:
“Nej, nu tar vi oss en blund.”
Och barna’ går till sängs
medan pappan håller vakt,
och snart så snarkar allihop i
schottistakt.

Hejsan, hoppsan…

Men gamla Mormor gäspar
och säger liksom så,
att julen den är roligast för
alla som är små.
Om ingen går i fällan och
aktar sig för den,
ska alla nästa år få fira jul
igen.

Hejsan, hoppsan…