I denna ljuva sommartid gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor. Se, hur i prydning jorden står, se, hur för dig och mig hon får så underhara havor.

Av rika löv är grenen full,
och jorden täckt sin svarta mull med sköna gröna kläder. De fagra blommors myckenhet
med större prakt och härlighet
än Salomos dig gläder.

Nu växer säd för skördens rid och ung och gammal gläds därvid och bör Guds godhet prisa,
som vill i överdådigt mått oss människor så mycket gott var dag och stund bevisa.

När Jag hör trastens glada sång,
när lärkan jublar dagen lång högt ovan tält och backar, då kan jag icke tiga still. Min Gud, så länge jag är till för livet jag dig tackar.

Ack, är det redan här så skönt på denna jord, så härligt grönt, hur skall det då ej bliva i himmelen, där Gud berett vad ingen här i världen sett och ord ej kan beskriva.

Ack, att jag redan stode där inför din tron, o Herre kär och bure mina palmer.
Jag ville då på änglars vis instämma i ditt lov och pris med tusen sköna psalmer.

Liksom ett träd i sol och regn
så låt min själ i Andens hägn
få växa alla dagar den sommar som av nåd jag får.
Gud, låt mig bära frukt i år, den frukt som dig behagar.

Behåll mig till ditt paradis, och låt mig på de trognas vis i dina gårdar grönska.
Låt mig få tjäna dig allén,i trohet sann, i kärlek ren, så vill jag mer ej önska.