I en sal på lasarettet där
de vita sängar står låg en
Iiten bröstsjuk flicka blek och
tärd med lockigt hår.

Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.

Så på nytt hon frågar läkarn
som vi hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?

Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?

Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.

Läkarn svarar då den lilla:
Ne; mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.

Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.

Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.