Himlen hänger stjärn svart och snön ligger blå och mörkret är så beckmörkt och stjärnorna så små.
Skumma ligga sagarna där mänskobarnen gå, och tysta ruvar stugorna med snöskägg på;
då komma väl de hundra, då komma väl de tusen
Lusseknektar vandrande kring husen.
De vandra kring med stjärnljus de vandra kring med bloss med masker och med narrspel, en jublande tross.
De bulta hårt på rutorna så isen går loss,
de buga sig, de bjuda sig till gästning hos oss.
De vandra kring med visor som jubla och tralla,
så backarna och skogarna de skälla.