Rätt ofta hör jag dumma kommentarer,
men det allra märkIigaste som man sagt
är att jag bara skriver marschfanfarer
i umpä bumpa discotakt. Hur kan det bli för många
såna klanger, frågar jag mig om igen,
när det är musikens allra bästa genre?
Här kommer därför ännu en. Pom på
pom ohoho o o o o o o shobi
dooa o o o o o o o na na
na u o u o å.

Pom på pom oh oh
o oo o o oo shobi dooa
oooo ooo na na nä uou
å å o u o u o å.
Så kom och lyssna till en sång,
en låt som fastnar på en gång,
perfekt för vår epok,
går på alla språk, för envar,
Magnus Ugglas fanfar. Pom på

Men även jag kan faktiskt också gilla
jazziga låtar som ett substitut,
tills att dom börjar infernaliskt drilla
tvåtusen toner per minut,
Och kanske passar denna gudagåva
i en rökig mörk lokal,
men kan du tänka dig en bossa nova
på en ishockeyfinal?
Pom på pom …