Det sjunger några ungar på Karl Johan. Dom
ltåter starka och fina som bara ungar kan.
Själv är jag bakom lås och bom på mitt hotell, en
kväll bak barrikaden. En vanlig kväll.

Over mitt huvud svävar en kolsvart gam,
i rummet bredvid mitt sjunger en tokig dam.
Och jag är lite trött och tveksam men deras sång är gla’!
Om inga ungar runnes så sluta’ ja’!

Min dam, att språket slinter i vissa fall…
…på grund av snö som blöter… fast den är kall…
Stor sak däri. Skidåkning har också charm!
Gnid in Ditt skinn med nässlor, så blir du vai m…

Men det ska vara nässlor från Vikens kant
och inga sneda nässlor från ruinens brant!
Bevara oss från dem som dessa saluför.
Oss. Och de glada barnen här utanför.

När inga ungar längre finns är allting slut.
Vad är det då för mening om man står ut?
Visst har det blivit kaos i tidens lopp,
men så länge det finns ungar så finns det hopp!